Hoppa till innehåll
Offentia
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: Offentia.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja Offentia

Utforska Offentia · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Internationellt bistånd

RAGNHILD POHANKA (mp), 1997-12-10 (riksmöte 1997/98).

Kort sagt

RAGNHILD POHANKA (mp) talade i riksdagens kammare den 1997-12-10 om Internationellt bistånd. Anförandet är 1 128 ord (cirka 6 min läsning). Det är inlägg 102 av 124 i debatten.

Källa: riksdagens protokoll · Period: 1997-12-10, riksmötet 1997/98

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Det är svårt att välja i det här betän-

kandet som omfattar hela världen vad man skall ta

upp för länder. Turkiet, kurdernas område, Indonesi-

en, Östtimor, Västsahara kunde jag tala om under de

åtta minuter som jag har mig tilldelade.

Jag har valt i dag den 10 december att tala om Ti-

bet. Det är i kväll en ljushögtid på Norrmalmstorg,

där man skall tända tusen ljus under stillhet. Man har

byggt upp en mandala av sand. Denna högtid pågår

fyra timmar. Då valde jag att tala om Tibet i dag. Det

finns mycket att säga härom som även gäller bistånd.

Tibet behöver din hjälp, Tibet behöver vår hjälp och

Tibet behöver Sveriges hjälp, både ekonomiskt och

demokratiskt. Sverige har i resolutioner stött Tibet i

FN och på andra håll. I EU skriver man resolutioner

mot det sätt som tibetanerna förtrycks på. Själv är jag

kritisk till ett-Kina-politiken, speciellt när det gäller

Tibet, eftersom det har varit ett självständigt land.

Dalai Lama var statsöverhuvud när Kina invaderade

landet 1949. Man var inte så intresserad i Tibet av att

ha utrikespolitiska kontakter, men man hade en del

diplomatiska kontakter. Det var ett självständigt land.

Det finns ca 6 miljoner invånare, vilkas språk, religi-

on och levnadssätt skiljer sig fullständigt från kine-

sernas.

Inflyttning av sju och en halv miljon kineser har

förvandlat tibetanerna till en minoritet i sitt eget land.

Det finns ett nytt inflyttningsprogram där 100-1 000

kineser skall flytta in i Tibet i varje by eller liten stad.

Det är ett sätt att förtrycka det tibetanska folket och

att få en majoritet. De kineser som flyttar dit får för-

måner som tibetanerna inte har och som kineserna

inte har i sitt eget land. Kinesfamiljerna får t.ex. ha ett

barn till, eller om de redan har två barn men det andra

inga rättigheter har så får barnet rättigheter när famil-

jen flyttar till Tibet. Plats finns det ju, men det är inte

bara en fråga om plats. De dalar där man kan odla är

mycket begränsade. Man försöker föra in kor i stället

för tibetanernas jakar, man försöker föra in vete i

stället för tibetanernas korn. På det viset blir man

beroende av gödsel och annat som gör att det skall

kunna gro där uppe.

1,2 miljoner tibetaner har dött som en följd av Ki-

nas ockupation, av svält i fångläger, genom avrättning

och tortyr. De arresteras och torteras fortfarande där-

för att de demonstrerar mot Kinas ockupation. De

arresteras och torteras om de har ett kort på Dalai

Lama i sitt hem.

Dt finns en utbildningsaktion, en folkupplysning i

klostren och av privata människor, en indoktrinering

där folk skall avsvära sig sin lojalitet mot ibland sin

religion, inte alltid men oftast, och framför allt mot

Dalai Lama. Det här gör att många har börjat fly från

Tibet, även om det är en mycket svår flykt. Fler och

fler kommer till Dharmsala i Indien där exilregeringen

sitter.

Tibetanerna har fått en än svårare situation. Man

bygger upp militärläger runt hela Lhasa, huvudstaden,

osv. Man får inte heller längre använda det tibetanska

språket i skolorna som man ibland fått tidigare. Man

tvingas t.o.m. att undervisa i tibetansk historia på

kinesiska.

Miljöförstöringen i Tibet är enorm. Den innebär

risk för en ekologisk katastrof. Utsläpp, kalhuggning

och vårdslös hantering av radioaktivt avfall påverkar

hela världen. Jag reste till Tibet med tre exiltibetaner

som hade bott över 30 år i Sverige och Norden. När

de kom hem trodde de att det skulle finnas skogskläd-

da berg, men dessa var i stort sett alla kalhuggna. Där

betar får och getter. Ni vet hur avbetningen går när

det är på det viset.

Vi har fått en sak tillgodosedd egentligen som vi

tar upp i en motion. USA utser Tibets ambassadör. Vi

har bett om att en särskild koordinator för Tibet skall

tillsättas. Det görs nu av Madeleine Albright. Behovet

av en sådan kom upp i samband med Dalai Lamas

besök i USA i april i år. Även om posten i praktiken

innebär en ambassadörs rang försäkrar Albright att

det bara är en koordinator. Kina protesterar förstås

och betraktar det som en inblandning i landets inre

angelägenheter.

Vad vi också vill är att det internationella samfun-

det skall hjälpa till med eller förmedla kontakter så att

det kan bli förhandlingar mellan Kina och Tibet.

Tibet har numera den uppfattningen - Dalai Lama

företräder exilregeringen - att man vill ha autonomi,

inte självstyrelse i riktig mening. Det är det enda

möjliga eller tänkbara.

Vi har också talat om att stödja tibetanska radio-

stationer. Informationen är väldigt dålig, och många

av dem som växer upp är analfabeter i Tibet i dag.

Det finns en radiostation i Norge, Voice of Tibet, som

sänder mot Tibet. Genom dessa sändningar sprids

Dalai Lamas fredsbudskap och demokratisträvanden.

Det sker genom en stiftelse i Norge som samarbetar

med tibetanska journalister.

Det är faktiskt värre med förtrycket i Tibet än vad

det har varit tidigare. Det är 20 gånger så många poli-

tiska fångar av tibetanskt ursprung i förhållande till

deras antal som det är i Kina. Vi vet också att varje

dag avrättas människor i Kina. En stor andel är tibe-

taner, alldeles för många - varje avrättning är ju en

för mycket.

Vi har fått brev från människor i fängelser i Tibet

där man talar om förtrycket. Jag går inte in på det, vi

känner väl till förtryckets ansikte.

Det står på ett ställe i en tidning som jag har fått:

Studera kinesiska, bli civiliserad. Det betyder att man

ser på det tibetanska folket som mindervärdiga, som

outbildade, som fångar, som okunniga. Men vi vet att

de har en gammal kultur, vi vet att deras kunskaper är

stora på många områden. Därför bör man naturligtvis

låta dem utveckla sin kultur.

Det var en internationell parlamentarikerkongress

i Tibet. Ungefär de saker som jag har framfört och

ytterligare ett antal frågor vill man att regeringarna i

världen skall föra fram så att vi kan hjälpa Tibet, att

landet får sin autonomi och deras mänskliga rättighe-

ter försvaras.

Jag har sett allt detta bara förvärras under det antal

år som jag arbetat med Tibetfrågan. Det är alltså inte

någon förbättring, bara försämring, med tvångssterili-

seringar, fängslanden, tortyr, avrättningar. Man tryck-

er tibetanerna ned i fattigdomsfällan mer än vad man

behövde göra.

Tidigare behövde man inte hungra i Tibet, om det

inte var missväxt. Men i dag svälter barnen. De går på

gatan och ber om den mat från enkla restauranger som

människor inte äter upp. Detta förekommer på många

ställen i världen. I Tibet är det i stort sett bara tibe-

tanska barn som svälter, trots att tibetanerna är 6

miljoner och kineserna är 7 ½ miljoner. Det är så gott

som inga kinesiska barn som är i den situationen.

Östbiståndet

Debatten

Sökningen gäller bara de rader som redan hämtats. Använd filtren för att begränsa hela datamängden.

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.