Herr ålderspresident! Det finns mycket man skulle kunna tala om. Regeringens misslyckande när det gäller tillgängligheten i vården, tryggheten och en lång rad områden. Det gäller inte minst tudelningen på arbetsmarknaden, som har vuxit under mandatperioden.
Jag tänkte ta upp en fråga som jag har tagit upp många gånger. I dag kanske är sista chansen att få ett svar på den frågan. Det handlar om den särskilda löneskatten som regeringen tidigt aviserade och sedan genomförde för äldre som arbetar. Personer över 65 år fick en särskild löneskatt om de valde att stanna kvar på arbetsmarknaden.
Vi ser nu resultatet av detta. De landsting som så väl skulle kunna behöva erfarna läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdpersonal och barnmorskor har fått dramatiskt ökade kostnader för att ha de personerna anställda. De har inte i den utsträckning som de hade behövt kunnat erbjuda de personerna bra villkor för att de ska kunna stanna kvar och bidra med sina erfarenheter några år extra om de så önskar.
Regeringen ansåg i höstas att den hade lite drygt 40 miljarder i reformutrymme. Den valde ändå inte att ta bort löneskatten. Nu, den 18 april, efter nästan fyra år, lägger regeringen fram förslag om 200 miljoner kronor som särskilt ska gå till att förbättra villkoren så att fler 65-plus ska få möjligheten att arbeta längre upp i åren i landstingen.
Om man slog upp "för lite och för sent" i en nyutkommen uppslagsbok skulle man se att det var det som hände den 18 april 2018, när regeringen lade fram 200 miljoner till det här ändamålet efter att ha dragit in miljarder från samma område.